Idag blev det en stavgång med Vanja i den vackra Njurundaskogarna. Vi gick vägen till gamla soptippen i Njurunda. Fint snörikt och bilfritt.

Det är helt avverkat där gamla soptippen var och ska nu fyllas med massor från nya E4-bygget.

Det är ett bra tag sedan vi var ute tillsammans Vanja och jag. Så vi pratade lite om våra barn och barnbarn och det går för dom och hur det ska gå med vår "Syjunta". Vi får väl se. Engagemanget fattas nog för att ta tag i den men de flesta vill vara med??? Det går inte riktigt ihop i min hjärna.

 

Ja ett par km på väg hem gick jag själv då Vanja bor åt ett annat håll.

Då gick jag och tänkte på en del saker.

Bla annat att se på saker med olika ögon eller på olika sätt. Hur man fokuserar på sina "bekymmer och svårgheter"

Man kan göra på flera olika sätt. Ibland blir det ju att man bara tänker på sig själv. Då blir bekymret stort. Man kan ju välja att se vad just det problemet har för positivt att ge. T ex om jag är trött då kan jag se möjligheten att lyssna extra mycket på bok eller se extra mycket på TV.

Eller jag kan tänka varför är just jag trött, nu orkar jag inte göra det jag tänkte osv och då mår jag ännu sämre.

Man(man =  jag) får träna upp den positiva "looken" och leva efter det.

Nu när min inkomst sjuner en del då får jag tänka att nu blir det ännu färre val jag ställs inför och det är bara en fördel.

 

Nu är det ju olika grad av problem man har och det är inte lätt att alltid se positivt    på allt. Men jag tror om man tänker att möjligheten finns så kan det underlätta något någon dag i alla fall.

Jag känner många som kämpar varje dag med olika slag av problem och att umgårs med sådana människor gör mig väldigt ödmjuk till livet och till det jag har.

 

En helt anan tanke som dök upp i min hjärna var: är det inte dags att flytta ny för mig och Robban - ta tag i ett annat projekt. Jo de är planer som vi har men det hänger på en sak: finns det nån köpare till vårt hus.