Sorgens dag i Norge
Jag känner min litenhet inför allt detta.
Det jag inte klarar av är att ta in det så djupt i mitt hjärta. Det är för mig helt okända människor och ändå så långt ifrån mig.
Jag kan inte förstå vilken skillnad jag skulle göra genom att sätta norges flagga på min statusbild på FB eller att gå med i en grupp som heter Tänd ett ljus för offren i Norge.
Jag tycker att jag är, och vet att många tycker så, en empatisk dam som har hjälpt många och fortfarande gör.
Då är det dock människor i min närhet och som jag känner.
Vi möter människor varje dag som behöver oss på olika sätt. En hemlös en missbrukare eller dylikt.
Jag kan ge mina tomburkar till en som samlar sådana ute där jag är. Jag kan hjälpa en gammal medmänniska med det hon inte klarar själv eller ställa upp och arbeta utan lön.
Jag behöver inte sätta Sveriges flagga på min statusbild för det.
Jag gör det för att jag är glad att kunna hjälpa och vetskapen om att jag gjort en människas tillvaro lite lättare.
Ja jag vet att jag är ganksa krass i vissa sammanhäng men min empati är i hjärtat.
När det händer stora katastrofer så blir det nästan som en hysteri bland människor. Man dras bara med.
Jag kan tyvärr inte ha empati fär alla långt borta men däremot kan jag inse att det är fruktansvärt det som hänt.
Det finns tragedier varje dag i Sverige och runt om i världen. Barnfattigdom, hungersnöd. mm.
För att inte prata om alla ensamma människor som finns bland oss.
Om man mister EN nära anhörig så blir det inte stora rubriker men sorgen är lika svår för den som drabbas. Jag har själv upplevt det.
Så tänker jag
Ha en fin helg
Kramkram