En god början
Ja det är inte alla dagar det känns så. Det är väl så livet är.
Jag är just nu inne i en förändringarnas tid.
I nära 25 år har jag ätit antidepressiv medicin och insomnings- och sömntabletter.
utan några större utsvävningar så blev min start i livet inte vad den kunnat bli Jag föddes synskadad och det blev bara liksom ett hon ser dåligt. Inte vad skillnaden var för mig mot de som såg bra var. Ingen info om vad jag skulle tänka på, vilken hjälp jag skulle kunna få. mm mm. Jag har aldrig vetat vem jag är. så känner jag.
Därför har jag alltid försökt att vara bättre än alla andra. Har nog aldrig klarat det i och för sig. Jag har inte alltid varit så snäll, varit krävande och nedtryckande. tyvärr tror jag det.
Det blev depression och sömnbesvär.
Nu har jag i alla fall bestämt att jag ska sluta med allt vad mediciner är.Det går bra. Jag är inne på vecka 6 av 8 för nedtrappning av antidepressiva och nedtrappnngen av sömnmedel går bra tycker jag.
Det blir ett nytt liv tror jag och hittills så känns allt bara bra.
Jag har börjat promenera Nobeltspåret alldeles här intill.
Det är skönt att gå där i skogen utan tillstymmelse av motorfordon och cyklar.
Jag kan koppla av och njuta av lugnet..
Allt ska en dag dö. !
Det naturliga är det vackra. Det gäller att se och uppskatta
Jag tycker att det är fint med skog som man kan se in i :)
Ett litet utegym i spåret.
Här är skidspår på vintern och jag funderar på om jag ska inköpa ett par skidor, ett par stavar och ett par pjäxor och åla skidor i vinter. Det är nog bättre än att vara ute och gå efter vägar i vinterföre.
Jag tycker verkligen om att gå i detta Nobelspår. Här är så skönt, rena medicinen för själen.
Mina mediciner har jag nästan aldrig berättat om för någon. Varfördådå? jo för att jag skämdes för att äta sådana. Att man inte klarar livet själv. Det är ju så den vanliga bilden är av psykisk sjukdom. Många har gett mig "goda råd" gör si och så, tänk inte så mycket, gå på bio, var ute bland folk. Det gör bara att jag har mått sämre. Ska man ge råd till någon så får man inte utgå från sig själv. Oftast är det tillräckligt att lyssna och bara lyssna. Tänk på det när dui vill hjälpa. Lyssna och fråga om det är nått du kan göra.
Jag är dessutom HSP (högkänslig) och introvert.
Jag har fått kontakt med likasinnade i en grupp här på FB. Där har jag lärt mig mycket. Fått vetskap om att jag inte är ensam om mina livsfrågor. Det är en gjädje en tillgång för mig att höra att det är så många som har svårigheter på olika sätt och hur man kan tänka och hur de gör. Men också att kunna berätta sitt eget liv.
Introvert är att man är lite tyst och lyssnar och begrundar i stället..
Det är så skönt att jag skrivit detta inlägg och att jag verkligen ska försöka att bara vara mig själv och inte rota in mig i alla andras tankar, uttryck och görande. Det är det som är det stora diiemmat för en HSP-are. Jag tycker i alla fall att jag är emkpatisk och en god lyssnare.
Tusen tack om du orkade läsa detta. Glad om du får en tankeställare.
Ha det gott.
Kramkram